Vilken vecka. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, intrycken hopar sig. Men jag ska försöka att sortera mina tankar denna sena timme. 

 

I tisdags började eleverna, det var häftigt. Jag fick vara med och mingla runt hela förmiddagen och träffa elever och lärare. Jag blev presenterad och känner att det här kommer bli ett riktigt roligt år. Så många kloka unga de finns, det ger hopp. I en fjärde klass som vi var in hos räcker en elev upp handen och frågar henne, Marika, rektorn, "vem är rektor när du blir sjuk?". Vilken klok fråga, jag blev i alla fall rätt imponerad. Hon svarade att som tur är så blir hon nästa aldrig sjuk, men ibland har hon semester. Och så förklarade hon hur det fungerar då. Sen frågade en annan elev om hon haft andra färger än blont i håret. Det tyckte jag också var en klok fråga. Och hon svarade att hon nog haft de flesta färger. Låter lite kul, så nu ser jag fram emot att se henne i olika hårfärger. 

 

Och så blev det onsdag, då var hon i nämnden. Jag fick inte följa med den gången, men hon var glad när hon kom hem. Hade presenterat hur de har jobbat systematiskt för att vända skolans negativa utveckling. Typ. Jag har ju hört lite om det, men har ännu inte riktigt förstått allt. Men det kommer. 

 

Sen i fredags så satte vi oss på ett tåg. Igen. Det är en himla massa resande med henne. Hennes tempo är helt galet. Som sagt, att få henne att sitta still är en utmaning. Nåja, till Stockholm skulle vi. Hon, jag och hennes dotter. Där möttes vi av hennes son, hennes bror och hans sambo och två barn. Det var himla kul. Hennes brorsöner är ju typ barn på riktigt, 10 och 14 år. Vi hängde sen hela helgen i Stockholm. Var på tatueringsmässa. Alltså - vilka grejer jag får vara med på, och då har jag ändå bara bott med henne i drygt två månader. Tatueringsmässa, vi gick runt på stan, vi har ätit på restauranger. Suttit i solen och ätit glass. Och jag fick vara med precis hela tiden. Till och med när hon tatuerade sig. Hon skulle inte göra det, men så såg hon en "flash", som det tydligen heter på tatueringsspråk. Så det blev en liten tatuering ändå. Den är fin, tycker jag. Och hon med så klart. 

 

Och så idag, söndag, så skjutsade vi hennes dotter till Arlanda. Hon for iväg till Sydkorea. I ett helt år. Det är hur länge som helst. Men hon som jag hänger med ska fara dit i februari säger hon, det blir spännande, för jag tänker att jag får följa med. Hon har berättat att sonen också har rest en del. Han var i Australien. Då for hon dit. 

 

Sen for vi hem, för han, som hon bor med, kom också till Stockholm. Med bil. Så vi for hem med bil. Kom hem jättesent. 

 

En spännande vecka. Med många nya saker att ta in. Jag tror att jag tänker stanna hemma nu några dagar, och bara smälta allt. 

 

//Hilda, The afkåsnan